Author Archives: Mia

Musiklådans röda trummor

Nu har jag vart och hämtat alla 124 nylackade röda trummor så nu har vi äntligen alla storlekar av Musiklådans röda trummor i lager igen . Lackfirman Eskorten i Östersund har som vanligt gjort ett kanonjobb, tack för det!

trummor

Musiklådans röda trummor

Musikstunder utomhus

Sedan slutet av april har jag sjungit med en massa barn på Frösön varje torsdag. Fem av de förskolor som deltog i LUSTkarnevalen i höstas ville jobba mer med mig, och de kom också med idén att vara utomhus med musikstunderna. De barn som vill delta i sjungande och spelande kan göra det, och de som hellre vill leka kan göra det – men får ändå med sig musiken på avstånd. Himla fiffigt, tycker jag.

På en förskola där jag hade musikstunder inomhus för några år sedan, så var det alltid två ungar som sprang runt, runt, runt våran ring på golvet medan vi sjöng. De verkade fullt upptagna med sin lek. Efter sommaruppehåll kom jag tillbaka, och ”springarna” satte sig direkt i ringen och (visade det sig) kunde varenda sång, varenda text. De hade lärt sig i rörelse. Och jag lärde mig helt konkret av dem, att olika människor har olika sätt att lära in saker. Jag tror INTE att ungar överlag lär sig mer eller bättre om de sitter still, utan för vissa är det en ren plåga att försöka lära sig något utan att få använda kroppen.

Hursomhelst, förskolan Videgården har fyllt 40 år under vår ”allsångsperiod” och jag var där och ledde karnevalståget http://www.op.se/jamtland/ostersund/festligt-firande-pa-forskolans-dag

Ebbas bild av Mia

Karneval!

1415875606811edf9d11

 

September och oktober jobbade jag med 150 förskolebarn på Frösön och deras pedagoger. Vi jobbade med tema ”Karneval”, och runt en låt som jag hade skrivit för det här. Låten är en ”rop & svar” – låt, där en sjunger före och resten upprepar frasen. Ett jättebra sätt att få alla att känna sig säkra på vad som ska sjungas, både melodimässigt och textmässigt.

Efter att ha åkt runt på förskolorna och jobbat med alla deras 5-åringar i mindre grupper, så träffades vi i Östbergsskolans Sporthall och gjorde KARNEVAL. Vilket tryck! Alla sjöng med full kraft, det kändes som att taket skulle lyfta.

Och alla maracas som barnen hade tillverkat lät helt fantastiskt när vi använde dem tillsammans, alla samtidigt.

Vi avslutade karnevalsprojektet genom att inleda den stora LUST-konferensen i Östersund under höstlovet. Konferensen samlade nästan 3000 pedagoger från hela regionen, och dessa fick uppleva LUST-karnevalen med sång, rymt och dans. Oj vad kul det var! Tack allihopa!

 

 

Trumbygge

14110271802288a13b8e

Nu är vi äntligen igång med nästa serie av Musiklådans röda trummor! 100 trumstommar står uppradade i musikfabriken, så i höst kommer vi tillbringa många timmar med att borra, sickla, slipa osv.

Framåt november är det dags att skicka hela högen på lackning, så de får sin fina röda färg. Återkommer när de är klara :-)

Låtskrivarprojekt med årskurs 2

140810093689e3896ef0

I maj fick jag glädjen att jobba ihop med åk2 på Östbergsskolan igen. Vi hade träffats under Skapande skola-projektet ”MusikaliskInspiration” året innan. På frågan till eleverna om det fanns idéer på ett egetSkapande skola projekt året efter, svarade många att de ville jobba mer ihopmed mig och Musiklådan. Bara en sån sak… det kan ju bara bli bra!

Sagt och gjort, deras lärare kontaktade mig som sa JAdirekt, och så sökte de ett eget projekt.

För mig står barnens eget skapande i centrum, så jag la uppvåra dagar som ett låtskrivningsprojekt, som sedan mynnade ut i enavslutningskonsert den sista dagen.

Östbergs 2or går i tre klasser med runt 20 i varje klass, såjag träffade varje klass ca 1,5 timme under 3 dagar. Den 1a träffen fick deåterknyta bekantskapen med Musiklådans instrument, och så pratade vi om att viskulle skriva en låt ihop. Klasserna fick i uppgift att tillsammans skriva entext och en rap/ramsa till nästa gång.

Andra träffen gick vi igenom texterna och hjälptes åt atttonsätta dem, barnen fick föreslå melodier och jag plockade ut ackord pågitarren. Och så arrangerade vi låtarna efter deras idéer, och började repa indem tillsammans. Alla fick själva bestämma på vilket sätt de ville delta –trumma, sjunga, spela, dansa eller nåt helt annat sätt J

Den tredje träffen övade vi sedan på låtarna, och slutligensamlades alla 3 klasserna i aulan där vi spelade upp för varandra. Ett tryggtoch skönt sätt att få framföra sina låtar, eftersom alla i publiken hade varitmed om samma process.

Jag tyckte att konceptet fungerade, och när vi hade vårtavslutande samtal bad jag att alla skulle berätta om de hade lärt sig någontingav vårt arbete. Jag fick så fina svar att jag var nära tårar, bla sa en pojkeatt han hade kommit över sin rädsla. Han hade varit rädd för att framträda förde andra, men hade gjort det ändå, och nu var han inte rädd längre. Mitt hjärtablev alldeles varmt.

Sen kom det 3 fina tackbrev från klasserna,intressant att de tyckte att jag lärde dem deras egna låtar. Men det stämmer juatt det var en lång process att öva in låtarna som vi hade skrivit, och därfick ju jag som vuxen se till att vi höll fokus på det vi skulle göra.

Ny höst, nya produkter och ny prislista

1379941666994cf69728

Höstens nyhet är maraccas från Pacay-trädet, naturligt växande bönskidor som man använder som rytminstrument. Jag har haft en sådan i min Musiklåda länge, av något barn döpt till ‘Tomteskidan’ eftersom den ser ut som en liten skida :-) Nu fanns de att beställa via Rainstick Trading i England som jag handlar med, så jag tog hem ett 50-tal, kostar 55 kr/st inkl. moms, syns på bilden ovan ihop med regnstavar och en fin och välljudande liten handtrumma (19 cm) som också är ny i sortimentet.

En härlig sommar var det i år, med spelningar och afrikansk trumkurs på härliga Norrbyskär. Terminen har startat med ett ryck, nu är årets Skapande Skola-projekt för Östersunds kommun redan i full gång. Dessutom undervisar jag åk 3 – 6 i Mörsils skola i musik varje torsdag. Fullt ställ alltså! Vi hörs!

Grafisk notation!

13627435270889d602e7

I projektet ”Modiga Barn” i Åre Kommun, jobbar jag mest med förkolebarn 1 – 5 år, och så några förskoleklasser (6-åringar). Men en tvåa kommer jag att ha framöver, och jag har funderat en del över hur jag ska lägga upp det, eftersom jag tror att vi kan komma ganska långt på 5 träffar. Det lutar åt att jag vill jobba mest med rytm, eftersom det är så grundläggande.

 

Idag fick jag en snilleblixt, som var ungefär såhär:

 

Rytm är ju mönster, som kan se ut hur som helst. Om man tittar på en väv så består den av många olika trådar som vävs ihop till en helhetsbild. Det finns inget rätt eller fel, bara mer eller mindre symmetriskt. Precis likadant är det med trummor och rytminstrument, när vi spelar är vi är alla trådar i en väv som bildar en gemensam ljudbild, mer eller mindre samspelt.

 

Tänk då om klassen kan ”rita” ett mönster som vi sedan kan spela?

 

Jag berättade genast idén för min dotter, som råkar gå i tvåan. Hon fattade direkt, och började rita ett mönster där alla linjer är ett ljud/instrument (bilden ovan).

 

I mitten ligger trummornas slag som stora svarta prickar. Mellan slagen gör en guiro (gurka) sina rasp. De två strecken ovanför prickarna är handklapp. Ovanför dem är en lång våglinje, det är maraccas som spelar hela tiden. Ovanför den linjen lade hon kazoo-toner som krullar sig lite fint. Stjärnorna är toner från amadindan. Det lilla molnet är bjällrorna. Nedanför stjärnorna ligger övertonsflöjten och spelar fritt. Strecken längst ner är regnstaven.

 

När hon hade ritat och låtit en stund, såg jag att det hon höll på med var grafisk notation. Läckert va?

 

Frågan är nu, går det att jobba såhär med en grupp på 11 barn? Rapport följer om några veckor J

 

Kluriga barn och flygande tanter

1352920721855b0ed187

Den senaste tiden har jag fått flera bra förslag av de barn jag har spelat med. Först var det en kille på Tavelbäckens skola som tittade sig kräset omkring bland instrumenten och sedan frågade: ”Har du ingen harpa?”

 

Han lät uppriktigt förvånad, och jag tappade hakan. ”Öhhh, näe tyvärr, men det var ingen dum idé!” , sa jag. Jag tänkte direkt på de små irländska harporna, var får man tag på en sån…? Någon som vet?

 

Sedan var det Milla i Hallen, som kom med ett lysande förslag när vi skulle leka ”Tysta Ägget”. Hon tyckte det kunde bli lite mer av en utmaning om vi bytte ut rytmägget mot bjällerband när det ska vandra tyst från hand till hand runt ringen. Vi provade, och det var verkligen svårt. Det krävs absolut fokus och försiktighet för att inte bjällran ska låta någonting! Tack Milla!

 

Nästa gång i samma klass (de är med i projektet Modiga Barn) kom Max på nästa strålande idé. Istället för rytmägg på ”Skakande Ägget” (ägget får INTE bli tyst hela ringen runt) så tyckte han att vi skulle använda en trumma. Man trummar, och puttar samtidigt trumman på golvet vidare till nästa i ringen, som börjar trumma, och då kan man hjälpa den som trummar att putta försiktigt vidare till nästa i ringen. Det var jättebra, till slut var det 3-4 ungar inblandade hela tiden, men de höll noggrant reda på vems tur det var att trumma.

 

Trumman gled mjukt och långsamt runt ringen, och det blev inte tyst en enda gång. Båda lekarna ovan får barnen att samarbeta samtidigt som de använder öronen, en bra förmåga om man ska spela ihop J

Den övningen kommer jag använda igen, tack Max!

 

Eric på Treälvens skola har ritat teckningen, som jag tycker visar på ett bra samarbete. Barnen jobbar så bra ihop, så att de får mig att sväva!

Inspirerande läsning

ljudenfrankosmos
Så här skriver Peter Nilson i sin bok ‘Ljuden från kosmos':

‘Det har hänt ett och annat på sistone som väcker nya tankar kring musik, vad den egentligen är och varför den existerar. Människans egenart som musikskapare har satts i fråga. Vi börjar ana att musik kan vara något helt annat än vi trodde.

Det handlar innerst inne om vår mänskliga identitet och kanske om människans plats i universum.

Musik är ett gåtfullt tilltal. Någon vill säga oss någonting som aldrig kan fångas i ord. Musiken är äldre än språket. Många fler varelser än vi tycks på ett eller annat sätt ha upptäckt den. Gibbonapan sjunger liksom sommargyllingen och staren. Men vet de att de sjunger? Vad innebär sången mer än revirbevakning eller lockrop? Har koltrasten ens en aning om sin egen musikaliska fantasi?

Fågelsång och vindsus. Insektssurr och åskmuller. Böljeslag vid stranden, flodens dova sorl, bäckens brus, regnets förunderliga evighetsljud.

Känsla och intelligens är helt olika fenomen, det har vi vetat länge. Våra känslor tycks ha en längre och mer komplicerad historia än våra tankar därför att de hör hemma i mer ålderdomliga skikt i vår hjärna, strukturer med anor från reptilåldern eller bortom den. Vad vi upplever inför musik har sällan någon rationell förklaring. Det finns människor som genom hjärnskador har förlorat allt minne för musik, de kan inte skilja på toner, och om man spelar för dem försäkrar de att de inte hörde någonting. Men om man frågar om det var glad eller sorgsen musik de hörde vet de svaret.

Naturen dukar upp sin musikaliska mångfald inför våra öron. Hovklappret från en häst, ett knarrande gammalt träd i höststormen, ett ugglerop i vårkvällen. Vi lyssnar och tar till vara en liten del av tillvarons rikedom, liksom vi med andra sinnen tar till vara blomdoft, färger och ljus. Men vad är det som händer när vi lyssnar?

Quid est musica? Vad är musik? Oräkneliga böcker genom tusen år av västerländsk musikhistoria har börjat så.

Man frågade Bach vad musikalisk skönhet var för något. Han svarade: Det som behagar Gud.

Regnet strilar i min trädgård, det böjer malörtens och dragonens höga stänglar i kryddlandet, samlar sig till små rännilar längs allén. Regnet sorlar och viskar som bara en oändlighet av vattendroppar kan. Regndropparna samtalar / vänligt med varandra / när de slår mot blecket, skriver Harry Martinsson. Visst samtalar de: men som i all annan musik är det ljud som inte ryms inom språkets gränser, och poeten försöker inte beskriva vad samtalet handlar om. Inte ens poeter förmår tolka regnets ljud. Ändå kan vi uppleva det som om det vore ett slags språk, som om ljudet berättade något.

Ett tilltal ur själva kosmos. Den lilla del av kosmos som ramas in av moln och regndis och de våta kronorna i min trädgård en tidig morgon i augusti när jag sätter igång min dator för att börja skriva min bok.’

Den här texten väcker så mycket tankar hos mig varje gång jag läser den, så jag har inte kommit längre i boken än så här på flera dagar. Jag måste stanna där och fundera någon dag till. Och jag tänker på, att de barn jag spelar ihop med verkar känna ljudens och musikens innebörd glasklart. De vet det här, och därför övervinner de alla svårigheter för att kunna delta i spelandet. Motorik, koncentration, fokus, rädsla att göra fel eller sticka ut, känslig hörsel osv inga hinder är höga nog. Bara tiden finns, och det gör den väl, eller hur?

‘Ljuden från kosmos’ av Peter Nilson är utgiven på Norstedts förlag 2000.

 

Harmoniska grupper och modiga barn

1350055522e58c08d1a4

Idag har jag spelat ihop med en grupp 7-åringar som jag fick lust att packa in i bilen och ta med hem. Sickna underbara goa ungar! Ååå så roligt vi kunde haft om vi hade kunnat spela några timmar till  – men hmmm, vi orkade nog inte så mycket mer. När passet var slut, kastade sig alla ungar på golvet och sa att de var helt slut dom också. Trummarna stönade ”aj det gör ont i händerna” och munspelarna flåsade och sa att de inte orkat en sekund till.

 

Själv var jag för en gångs skull riktigt pigg efter jobbet. Arbetet flöt lätt och gruppen lät så harmoniskt hela dagen så jag kunde bara ge mig hän åt att lyssna och spela med, och det blir jag inte så trött av. Barnen däremot, som gjorde något helt nytt för dem, och dessutom höll fokus på så hög nivå hela tiden – klart att de blir trötta. Tack till barnen på Ångsta skola, det var härligt att få spela med er!

 

I veckan som har gått har jag också jobbat i projektet Modiga Barn, som du kan läsa mer om här:http://www.are.se/kultur-aer-haelsa/modiga-barn  samt http://www.arvsfondsprojekten.se/projekt/modiga-barn/info

 

Mitt arbete är även här att spela med barngrupper på förskola och skola i åldrarna 1 – 7 år, men i uppgiften ingår att handleda personalen i hur de kan använda Musiklådan i sin ordinarie verksamhet. Projektet köper in en Musiklåda till varje ort som deltar, som de sedan får behålla och jobba vidare med. Jag har börjat med grupperna runt Hallen i sydöstra delen av kommunen, och har precis kommit igång med musikstunderna.

 

Personalen och jag har träffats och pratat om hur vi ska lägga upp det och vad de skulle vilja uppnå. Nu när musikstunderna har kommit igång så känns det nytt och spännande att få jobba ihop med andra vuxna, och kunna bolla idéer och tankar oss emellan. Jag lär mig massor av nytt och hoppas att även jag ger nya idéer och verktyg tillbaka.

 

På förskolan i Månsåsen fick jag vara med om ett sånt där gyllene ögonblick. En flicka satt och spelade trumma och flöjt (samtidigt förstås) och såg väldigt glad och kontaktsökande ut. När jag satte mig bredvid henne och spelade ägg, kom plötsligt en 2-årig pojke och slöt sig till vår lilla grupp och började sjunga. Det lät som om han sjöng en text, men jag hörde inga ord så jag tror han hittade på i stunden. Sången var en melodisk fras som han upprepade flera gånger, och jag hängde på och sjöng med honom. Det svängde rätt bra, koncentrationen var total och jag upplevde att båda barnen hörde helheten som vi åstadkom. Ashäftigt!

 

Teckningen ovan har Andrea på Häggenås skola gjort, jag tycker den uttrycker just sån harmoni som jag berättat om.