Harrys låt, samt om smittorisk och en rolig härmningslek

By | januari 24, 2012

1320941132628b7116e8

är jag öppnade kuvertet från Norra skolan med teckningar som barnen hade gjort efter mitt besök där, så tappade jag bokstavligen hakan. Harry hade inte gjort en teckning, han hade skrivit en låt och skickat till mig. En helt bedårande sång! Harry måste ha studerat många sångböcker, det syns på hans genomarbetade notskrift. En ny ung kompositör har gjort entré på Östersunds musikscen. Välkommen Harry!

Jag har funderat över ett enkelt sätt att göra rent blåsinstrumenten på, så att bakterier och virus inte följer med till nästa grupp och sprider sjukdomar. Hittills har jag doppat instrumenten i kokande vatten med en tång, men med risk att förstöra dem.

För några veckor sedan hittade maken & medarbetaren Jörgen en liten ångtvätt på Jula för drygt 200 spänn, så nu kan vi desinficera instrumenten snabbt, smidigt och miljövänligt efter varje Musiklådebesök. Toppen!

Denna vecka började med två magiska dagar på Lillsjöns skola, där jag spelade ihop med klass 1a och 1b. Orkestern lät väldigt harmonisk och jag fick högt betyg; en pojke skrev ”Det här var min bästa skoldag någonsin” i sin veckodagbok. Wow – jag blev tårögd och hjärtevarm!

Härmningsleken skulle jag ju skriva mer om, här kommer en liten beskrivning. Instruktionen till barnen är enkel: ”Nu vill jag att ni härmar mig!”

Så gör jag ett slag på en trumma, och väntar på svar. De flesta fattar galoppen på en gång, men några vill alltid slå några slag till J Jag förklarar att ett slag från mig = ett slag från dem (eller ett tut på munspel, ett rasp på gurkan osv)

När det går bra med ett slag, så säger jag ”nu blir det två slag, härma dem”. Gruppen får några gånger på sig att korrigera inbördes så att det blir Mia 1, 2 Gruppen 1, 2

När det sitter, så kör jag på så att vi faller in i en 4/4-puls, mina slag gör 1, 2 och gruppen gör 3, 4. Vi fortsätter ett tag, det kan svänga rätt bra. Och det är alltid några som tappar bort sig, men de fångas upp igen av gruppens rytm.

 

Nästa steg, som jag också förklarar kort för barnen, är att vi går över till tre slag. Mia 1, 2, 3, gruppen svarar 1, 2, 3. Jag styr så att det blir som att vi gör varsin 4/4-takt, med slagen på 1, 2, 3 och paus på 4:an. När vi har hållit på ett tag och det börjar svänga, så överraskar jag dem med att säga Hej Hej Hej (istället för de 3 slagen). Det finns alltid några som instinktivt fattar att de ska svara, och till nästa Hej Hej Hej svarar hela gruppen. Så tar vi en liten hejaramsa för att peppa oss själva:

Hej Hej Hej! (svar: Hej Hej Hej)

Hej Hej Hej! (svar: Hej Hej Hej)

Vi e bra! (svar: Vi e bra)

Vi kan spela! (svar: Vi kan spela)

… och så kommer mina tre nästa slag, fortfarande samma rytm.

Den här ramsan får så bra gensvar att jag har fortsatt att utveckla den, så nästa del är:

Hej och Hå!

Hej och Hå!

Ser man på!

Spela så!

Och så kommer den tysta delen, men med samma rytm:

Schh Schh Schh

Schh Schh Schh

Som ett knyst

Spela tyst

… och så spelar jag tre tysta slag på trumman – och får ett tyst svar. Mellan varje ”vers” på ramsan spelar vi förstås våra tre slag.

Det går att sjunga massor av låtar till den här rytmen, det är bara fantasin som sätter gränser. Så när man har tröttnat på ramsan så kan man sjunga en sång till det här kompet istället, kanske Imse Vimse spindel på melodin ”We will rock you” ?

Ha en trevlig helg!

Önskar Mia Kempff. Musiklådan Jämtland

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *