Utvärdering Östersund Skapande skola

By | januari 24, 2012

13244641210de074bd56

I januari 2011 blev jag kontaktad av Helene Åkerlind, som är rektor på Treälvsskolan samt sitter med Skapande Skola-gruppen i Östersunds kommun. Det fanns intresse från deras sida att få kontakt med en musiker som kunde genomföra ett Skapande Skola-projekt med musikalisk inriktning för yngre elever.

 

Under vintern tog jag fram ett koncept på hur jag skulle kunna jobba med alla försteklassare i kommunen. Mina ambitioner var 2 st; dels att eleverna skulle få en glädjefull upplevelse av att spela musik många tillsammans. Dels ville jag också inspirera lärare och fritidspersonal att våga sig på musiken på ett lekfullt och kravlöst sätt. Det finns en spridd uppfattning om att man själv måste vara ”bra” på musik för att kunna vara handledare för en grupp som spelar. Jag, och många andra, hävdar att man som ledare kan utforska musiken tillsammans med barnen. Titta på vilket rockband som helst – där skapar man och spelar man alla tillsammans, och man befinner sig på ungefär samma nivå musikaliskt.

 

Projektet genomfördes mellan vecka 37 – 48 under hösten 2011. Jag gjorde 32 besök på lika många dagar med mellan 10 och 29 barn i klasserna/grupperna, och har därmed spelat ihop med 612 elever under den här perioden. I de klasser som hade fler än 14 elever, så delade vi på klassen i 2 grupper för det 1:a momentet ”Prova-på”, de fick prova sig igenom instrumenten i Musiklådan under 40-45 minuter per grupp. Sedan slog vi ihop grupperna för att spela tillsammans.

 

Vi har hållit till i både klassrum, gympasalar, rörelserum, musikrum, slöjdsal, fritidslokal och även utomhus på skolgården några gånger. I informationen som gick ut innan projektet  specificerade jag de önskemål jag hade på lokalen, att det skulle vara tillräckligt stort och fri golvyta. I samma information fanns även några rader om att vi gärna kunde använda skolans egna instrument under mitt besök, för att på det sättet synliggöra för personalen att de ofta redan har verktyg för att göra liknande övningar själva.

 

Under projektets gång tog jag kontakt via mejl med de olika skolornas kontaktpersoner några veckor innan mitt besök, och stämde av tider o lokal. Jag ville också veta om det fanns barn med särskilda behov i de grupper jag skulle träffa.

 

Jag ville på något sätt kunna dokumentera projektet, och fick idén av en kollega att låta barnen få göra teckningar av mitt besök som de sen kunde skicka till mig via sin lärare. Detta genomfördes på nästan alla ställen, och jag har fått in ca 500 teckningar o målningar som berättar om mina besök.

 

Hur mina besök gick till finns utförligt beskrivet här på bloggen.

 

Under projektets gång har jag fört utvärderingsanteckningar och detta är de erfarenheter som jag kommer ta med mig till framtida projekt:

 

Att ändra på:

 

–         Gruppstorlek: grupperna var i några fall lite för stora. Det går en gräns vid 22-23 elever, var det fler än så blev det svårt att skapa ett fungerande samspel.

–         Tider: 40 – 45 minuter räcker bra för ett pass, i a f med 7-åringar. Koncentrationen räcker inte så mycket längre.

–         Det krävs störst koncentration när man ska spela tillsammans. Det var alltid bra när de passen låg efter lunch, det var stökigare och svårare när de passen låg precis innan lunch. Hungriga barn…

–         Det behövs en samtalskontakt med varje kontaktperson innan mitt besök. Mitt infobrev som jag mejlade ut blev för massivt, så det var inte många som svarade på alla mina frågor. Ring istället, o pricka av checklista.

–         Man behöver rekognisera lokalerna innan projektet startar. Några lokaler som jag var i fungerade dåligt ur akustisk synpunkt. Det blev väldigt bullrigt.

–         Det var ganska få av skolornas personal som jag träffade, som själva ville jobba vidare med elevernas musiklekande. Hur ska man öka de vuxnas självförtroende på det här området?

 

 

Det som var bra:

 

–         Förarbetet med skolkontoret och själva bokningen fungerade bra.

–         Konceptet fungerade bra!

–         Teckningarna som dokumentation och feedback.

–         Det var oftast väldigt trevligt att få äta lunch ihop med barnen. Fina möten.

 

För mig som musiker har projektet varit otroligt utvecklande. Att spela tillsammans med barn är att släppa hämningarna, öppna alla stängda dörrar och släppa in varje infall utan att döma eller värdera. Jag har blivit mycket bättre på att vara närvarande i stunden och lita på mig själv, min musikalitet och mitt sväng. Tack ska ni ha!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *